eme

Detta är ett inlägg så genomsyrat av lycka att ni förmodligen kommer att fräta sönder bara genom att läsa det (själv är jag immun mot lyckosyror och kan därmed inte fräta sönder, he he), men jag bara måste få dela med mig av min glädje. Jag har nämligen aldrig mått så här bra i hela mitt liv, aldrig under mina sjutton levnadsår har jag varit så här lycklig och känt mig så här fridfull. Det är som om allting äntligen har fallit på plats, jag har fått perspektiv på livet. Det är som om jag har absorberat alla solens strålar och inte kan hålla dem inom mig längre, jag sprängs snart. Några strålar måste få skina på er. Är ni redo? Vill ni veta anledningen till mitt nästan bisarra, svindlande lyckorus? Okej då.

Jag, Elin Mona Jakobsson, kommer aldrig, aldrig mer att behöva öppna en mattebok igen.


//Elin